Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan av Antiokia är den äldsta apostoliska kyrkan efter Jerusalem. Med apostolisk menas att läran förmedlats från vår Herre Jesus Kristus till apostlarna och vidare från dem genom generationerna till idag. Den apostoliska stolen av grundades år 37 e.Kr. av aposteln Petrus i staden Antiokia som idag ligger i södra Turkiet, nära gränsen till Syrien vid Medelhavets spets mittemot Cypern. Bibeln skriver om detta i Apostlagärningarna: ”Det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.” (Apg 11:26)

Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan heter egentligen på det syrianska språket ”trisath shubho” som betyder rätt lovsång eller rätt ärande (av Gud). Ordet ”ortodox” är på grekiska och betyder egentligen samma sak. Man brukar i dagens termer översätta det till ”rättroende” vilket är en korrekt syn på det, men uttrycket betyder ”rätt ära”.

Kyrkan kallas också ”dsuryoye qadme” – alltså de första syrianerna. Den Syrisk Ortodoxa Kyrkan tillhör per definition enligt dagens gruppering de orientaliska/österländska ortodoxa kyrkorna.

Både folket och kyrkan har överlevt i ca 2000 år av förföljelse, krig, konflikter, stridigheter och folkmord. Därför kallas också den Syrisk Ortodoxa Kyrkan för ”martyrkyrka” eftersom den ständigt föder nya martyrer – folk som blir dödade för sin tro. (observera skillnaden att de dör för sin tro – inte dödar för sin tro)

Själva folket som tillhör den Syrisk Ortodoxa Kyrkan kallas syrianer (suryoye) och härstammar från det forntida folket araméer. Araméerna levde från omkring ca 2000 f.Kr. i landet ”Bethnahrin” som också kallas Mesopotamien, alltså ”landet mellan floderna” (Eufrat och Tigris) som idag strömmar genom Turkiet, Syrien och Irak. Regionen som det syrianska/arameiska folket levde i skulle då och idag motsvara Turkiet, Syrien, Libanon, Irak, Heliga Landet (Israel/Palestina) och Jordanien.

Araméerna levde i små kungadömen som ofta befann sig i krig med varandra. Men det var också dessa kungar som slutligen enades och kom på att samexistens i frid och fred var mer gynnsamt än stridigheter. Därför kommer också det syrianska/arameiska ordet ”Shlomo” som betyder fred/frid som ett mycket välsignat och välanvänt ord genom historiens lopp än till idag – särskilt i folkets kristna arv.

Araméerna var hedningar som dyrkade olika gudar. När de kristnades kort efter Jesu tid, kallades de därefter för ”syrianer” efter den romerska regionen ”Syrien” som fanns vid Jesu tid (se Lukasevangeliet och Apostlagärningarna).

Med tanke på alla dessa namn och begrepp som är både historiskt och nutida aktuella, behöver man göra ett förtydligande och en förklaring. Detta också aktuellt eftersom det finns närbesläktade folk, språk och även liknande uttryck. Särskilt gällande är det faktum att det finns syrianer idag som kallar sig assyrier som är ett helt annat folkslag.

• Araméer: dåtida folkgruppen f.Kr.
• Armenien/Armenier: ett land och folk som inte är samma som araméer, även om det låter väldigt likt.
• Syrianer: nutida kristna folket e.Kr., ättlingar till araméer.
• Arameiska/Syrianska: språket Jesus talade, dialekt & utv.
• Syrien: dåvarande regionen, nuvarande arabiska landet.
• Syrier: medborgare i nuvarande landet Syrien.
• Syrian: person tillhörande folkgruppen syrianer.
• Assyrier: annan folkgrupp, besläktad m. Araméer. Finns även idag, främst från Irak. Syrianer/araméer är inte detsamma som assyrier.
• Assyriska: språk, nära besläktat m. syriansk/arameiska men är inte detsamma.
• Folk & namnkonflikt: Syrianer/Assyrier som är ett modernt fenomen från 1900-talet efter såväl politiska såsom uppehållstillståndsskäl. Blivit två grupperingar av samma folk som har olika syn på ursprung, identitet och politik.
• Fotbollslagen: Syrianska och Assyriska som representerar egentligen ett och samma folk men med olika uttryck.

Den rätta benämningen på folket som tillhör den Syrisk Ortodoxa Kyrkan är på det syrianska språket ”suryoye” men som översätts till svenskans ”syrianer”.

Syrianerna idag är:

• Statslösa: Saknar ett eget land men kommer från hela regionen tidigare nämnd i Mellanöstern. Har sina rötter, sin historia och identitet i de trakterna och bor delvis där också, men har blivit kraftigt decimerade under historiens lopp, särskilt under det ottomanska folkmordet som skedde 1914-15 och även den utrensning på kristna och det krig som skett de senaste åren i Mellanöstern och hela regionen.
• Spridda över hela världen: Folket finns i princip över hela världen och på alla kontintenter. Detta på grund av flykt från hemtrakterna undan krig, stridigheter, folkmord, förföljelser främst pga vår kristna tro. Den största och starkaste delen syrianer befinner sig idag i Europa och USA (förutom i hemtrakterna).
• Decimerade men överlevande: Det syrianska folket har under historiens lopp blivit kraftigt decimerade utifrån allt folket har varit med om. Trots ett brutalt folkmord för 100 år sedan, är folket ännu idag överlevande.

 

KYRKANS STRUKTUR

Idag har den Syrisk Ortodoxa Kyrkan av Antiokia sitt säte i Damaskus, Syrien.

Kyrkan leds av Hans Helighet Patriarken Ignatius Aphrem II, den 123:e patriarken av Antiokia. Hans officiella titel är: Hans Helighet Ignatius Aphrem II, Patriark av Antiokia och hela Östern och överhuvud för den universella Syrisk Ortodoxa kyrkan.

Kyrkan har också en hierarki – en struktur (se bilden). Kyrkan leds av Hans Helighet Patriarken som kyrkans överhuvud och andliga ledare. Under HH Patriarken finns alla biskopar. Biskoparna vigs till ett geografiskt stift såsom Sverige eller ett särskilt ansvar. Under HH Patriarken men över biskoparna finns också Hans Salighet Mafrianen av Indien som är underställd patriarken men överhuvud för den Syrisk Ortodoxa Kyrkan i Indien. Patriarken tillsammans med alla biskoparna utgör den heliga Synoden (Kyrkomötet) som är Kyrkans högsta beslutande organ. Biskoparna har sedan varsitt stift som de ansvarar över. Under varje biskop och i varje stift finns det lokala kyrkoförsamlingar som har sin församlingspräst. Prästerskapet består av två parallella vägar: de gifta prästerna som vigs efter att de varit gifta och blir lokala församlingspräster; de ogifta prästerna som tidigare var munkar och blivit prästvigda och därefter också kan uppnå graden av biskop och slutligen patriark. Kyrkan har också kloster som inhyser ogifta munkar och nunnor som avlagt klosterlöften och som förblir ogifta.

Klostren i den Syrisk Ortodoxa Kyrkan fungerar som lärosäten, som andliga oaser och som förvarare av tron, läran, språket, identiteten, kulturen och heligheten inom kyrkan. Många av klostren i Turabdin är över 1000 år gamla, så långt bak såsom 1700 år till och med. Där finns också reliker av heliga män och kvinnor som än idag ger välsignelse.

Kyrkan har också diakoner (killar) och diakonissor (tjejer) som har lite olika roller. Både diakonen och diakonissan ska främst utgöra ett gott exempel i den kristna tron i praktiken och förebilder i kyrkan. De tjänar också kyrkan lite mer praktiskt än kanske övriga församlingsmedlemmar – särskilt i social diakoni som att bistå prästen, besöka sjuka, genomföra goda och barmhärtiga gärningar etc. Däremot är den främsta och mest tydliga rollen för diakonen att tjäna altaret under gudstjänsten (liturgin) och andra bönetillfällen och kyrkliga tjänster, och bistå prästen genom både lovsång av hymner och annat praktiskt. Diakonissorna utgör främst idag kyrkans kör. Det är med stolthet som den Syrisk Ortodoxa Kyrkan kan säga att det var den som införde diakonissans roll i kyrkan och som införde den kvinnliga kören genom Heliga S:t Efraim Syriern (300-talet).

 

KYRKANS TRO

Kyrkans tro har sammanfattats och presenterats i ett par punkter av den salige bortgångne Patriarken Hans Helighet Ignatius Zakka I Iwas (+2014).

• Gud är en i tre skilda personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande, vilka i alla avseenden är jämbördiga.
• Sonen steg ner från himmelen, vistades i jungfru Marias livmoder och fick av henne genom den Helige Ande en mänsklig kropp och blev inkarnerad Gud.
• Jesus Kristus är fullkomlig Gud och fullkomlig människa, en person i två personer och en natur av två naturer, utan sammanblandning, förväxling eller förändring.
• Den inkarnerade Guden korsfästes, dog och begravdes, men hans gudomlighet lämnade därvid varken hans själ eller hans kropp. Han uppstod på tredje dagen och räddade så mänskligheten från döden, djävulen och synden.
• Han uppsteg till himmelen och skall komma tillbaka för att döma världen.
• Den Helige Ande utgår endast av Fadern.
• Maria föddes i arvsynd och renades genom att den Helige Ande nedsteg i henne. Guds ord bodde i hennes livmoder och föddes av henne. Därför betraktas hon som Guds Moder.
• Kyrkan tror på helgon, martyrer och rättfärdiga som medlare, vördar deras reliker och högtidlighåller deras dagar.
• Kyrkan ber för de dödas räkning om Guds nåd och förlåtelse för deras synder.
  Kyrkan tror på kroppens och själens uppståndelse vid Jesu återkomst på den yttersta dagen, då alla skall dömas med rättvisa.
• Kyrkan erkänner sju heliga mysterier/sakrament;
  – Dopet: renande från synd, inträde till kristendomen
  – Den vigda oljan (myrra, Helige Andes sigill)
  – Nattvarden (de heliga mysterierna, Jesu kropp och blod)
  – Bikten (ånger/omvändelse): förlåtelse av synder
  – Smörjelsen av sjuka: smörjelse med helig olja och ceremoni för förlåtelse samt andlig såväl som kroppslig hälsa
  – Äktenskapet (välsignad förening av två i det heliga äktenskapet)
  – Prästämbetet (mysteriernas omfamnande krans som också är genomförare av mysterierna)

Kyrkan vilar på en stadig grund med flera grundpelare. Den främsta av dessa är vår Herre Jesus Kristus som är Gud inkarnerad. Källorna från Jesus till idag är också den lära som Kyrkan bygger på. En av dessa källor är den Heliga Bibeln som är det skriftliga arv om Gud i Gamla Testamentet samt om Jesus i det Nya Testamentet. Parallellt med detta går Tro & Tradition. Notera att tradition är med ett stort T: alltså helig Tradition och inte enbart ”traditioner” som kan tolkas som vanor.

Den heliga Bibeln har en enorm betydelse i den Syrisk Ortodoxa Kyrkan även om det kanske inte syns lika tydligt som i moderna västerländska kyrkor. Detta eftersom likt vi nämnt Kyrkan har genomgått en enorm förföljelse i de 2000 år den existerat. Dock kan den kunnige se och veta att väldigt mycket av Kyrkan och dess symbolik och betydelse bygger på den Heliga Bibeln.

Bönen är också en väldigt stark faktor i Kyrkan. Bönen sker på olika sätt: tyst bön, gemensam talad bön, och sjungen bön både enskilt och tillsammans. Och just sjungen bön är väldigt vanligt i den Syrisk Ortodoxa Kyrkan som också har ett väldigt speciellt och rikt melodisystem.

Kyrkan är många saker: den är både en byggnad, en institution, en organisation, en samlingspunkt, ett beskydd, en bevarare av identiteten, ett Guds hus och ett bönens hus.

 

SPRÅKET

Det språk som syrianerna och den Syrisk Ortodoxa Kyrkan använder – syrianska/arameiska – är Jesu eget språk och en utvecklad dialekt av det som Jesus själv talade. Det är med stolthet vi kan säga detta, men samtidigt med stor utmaning. Som det uttryckts: ”Bön är bön. Sjungen bön är dubbel bön. Sjungen bön på syrianska/arameiska som är Jesu egna språk är då trippel bön!” Utmaningen i detta forntida och gamla språk är att det är svårt att bibehålla det i flytten från våra hemtrakter till den plats vi lever i idag.

 

Kyrkan och folket har flera stora utmaningar idag:

• Sekularisering: Att vara kristen i dagens moderna och sekulariserade samhälle är svårt och kraftigt utmanande. Att därtill ha en 2000 år gammal kyrka med konservativa värderingar gör det inte enklare. Men desto viktigare då att Kyrkan bibehåller sina sanna värderingar gentemot sin Herre!
• Språket: Vårt språk är gammalt och svårt att underhålla i flera olika länder varav inget är vårt egna hemland och med knappa resurser. Dagens barn och ungdomar har lättare att lära sig sitt födelselands språk (t ex svenska) och mycket svårare att anamma och använda sitt modersmål syrianska.
• Samhälle/attityd: Kristendomen verkar inte höra hemma i dagens samhälle och dess attityd. Egoism, själviskhet, pengar, makt, upptagenhet är ledord som knuffar ut Kyrkans och trons betydelse i den troendes liv. Något som är en fälla för det eviga livet.

Allt detta och mer därtill gör det svårt för syrianerna att leva sin tro. Det handlar om att ständigt överleva – inte leva. Kyrkan och folket gör sitt yttersta att bara hålla huvudet ovanför vattenytan.

 

FOLKMORDET ”SAYFO” – SVÄRDETS ÅR 1914-1915

”Sayfo” som betyder svärd är det syrianska uttrycket på det folkmord som skedde på bland annat syrianerna och även armenier i det dåvarande ottomanska riket under första världskriget 1914-1915. Som ett led i att rensa upp nationen och utrota minoriteter och andra religioner, förföljdes och mördades även syrianerna. Man räknar med att minst 300.000 syrianer fick lägga livet till och stor skadegörelse i förutom decimeringen av folket men också tillgångar, mark, hem, etc.

År 2015 anordnade det syrianska folket och den Syrisk Ortodoxa Kyrkan ett 100-årsjubileumsår för att hedra martyrerna i folkmordet och aldrig glömma.

Idag sker det tyvärr samma sak om inte värre i Mellanöstern. De kristna förföljs, mördas och tvingas ut ur sina hemländer. Det sker en utrensning av kristna i Mellanöstern och det sker idag framför hela världens och medias ögon till skillnad från för 100 år sedan.

De kristna i hemländerna lever i förtryck under islam och i muslimska länder. De tvingas att fly, förskingras och hamnar i diaspora. Många kom och kommer också som arbetskraft.

Idag befinner sig en majoritet av syrianerna utanför sina hemländer. Där fanns historia, tron, hem, kyrkor, kloster. Det var trons och civilisationens vagga som idag praktiskt försvinner, utraderas och även glöms bort.

Det syrianska folket är dock överlevare. Idag är man integrerade i sina nya hemländer. Man är egenföretagare, entreprenörer, många som utgjort arbetskraft i svenska fabriker och industri, man är konstruktiva och goda medborgare, politiker, tjänstemän, högutbildade och aktiva inom många olika branscher i näringsliv, jobb, utbildning, mm. Man är dessutom kyrkliga och troende. Och Sverige är också vårt land!